Stället stänger 3...
sa E innan han begav sig ut i natten igår.. Okej tänker jag, då kommer han hem runt 3.30..
4.17 vaknar jag med ett ryck.. Var fan är människan? Jag ringer, inget svar... Jag ringer igen, inget svar.. Smsar, inget svar... Ringer EN gång till innan jag bli orolig på allvar, INGET SVAR!
Mina tankar vandrar iväg i panik... Han är nedslagen, misshandlad, död, på sjukhus, på bårhus osv osv...
Efter 20 min ringer han: Jag är på Spybar och det är sånt jävla party här! Försöker få alla att dansa men det går inte så bra, de stänger 5 så jag kommer hem då, efter att jag käkat nåt... ÄLSKAR DIG BABY!
Lättnaden efteråt var total... 6.00 raglar han in, stinkandes sprit och cigg... Jag är numera bara förbannad på honom för att han inte hörde av sig...
Morgonen när vi vaknar är han väldigt nervös-fnittrig och ber mig många gånger att inte se så arg ut, ber om ursäkt för att han inte hörde av sig (jag skällde inte ens på honom för att han skulle göra det) och ber mig igen att se glad ut istället för han blir rädd när jag ser så arg ut...
Vid seminariet 15-17 känner jag plötsligt att jag inte är arg längre, skönt tänker jag.. Vi har ju faktiskt rett ut allt och jag har inte längre anledning att vara arg...
I natt ska jag sova ensam på Lidingö, UTAN E.. Hur ska det gå? Vi kommer inte ses förrän till hans match imorgon.. Stockholm Vs. Djurgården!
Men nu ska jag springa ner på gymmet en snabb vända :)
Hejsvejs
4.17 vaknar jag med ett ryck.. Var fan är människan? Jag ringer, inget svar... Jag ringer igen, inget svar.. Smsar, inget svar... Ringer EN gång till innan jag bli orolig på allvar, INGET SVAR!
Mina tankar vandrar iväg i panik... Han är nedslagen, misshandlad, död, på sjukhus, på bårhus osv osv...
Efter 20 min ringer han: Jag är på Spybar och det är sånt jävla party här! Försöker få alla att dansa men det går inte så bra, de stänger 5 så jag kommer hem då, efter att jag käkat nåt... ÄLSKAR DIG BABY!
Lättnaden efteråt var total... 6.00 raglar han in, stinkandes sprit och cigg... Jag är numera bara förbannad på honom för att han inte hörde av sig...
Morgonen när vi vaknar är han väldigt nervös-fnittrig och ber mig många gånger att inte se så arg ut, ber om ursäkt för att han inte hörde av sig (jag skällde inte ens på honom för att han skulle göra det) och ber mig igen att se glad ut istället för han blir rädd när jag ser så arg ut...
Vid seminariet 15-17 känner jag plötsligt att jag inte är arg längre, skönt tänker jag.. Vi har ju faktiskt rett ut allt och jag har inte längre anledning att vara arg...
I natt ska jag sova ensam på Lidingö, UTAN E.. Hur ska det gå? Vi kommer inte ses förrän till hans match imorgon.. Stockholm Vs. Djurgården!
Men nu ska jag springa ner på gymmet en snabb vända :)
Hejsvejs
Kommentarer
Postat av: Naddiz
ja förstår dig! det är så sjukt jobbigt när de inte hör av sig, inte just för att man vill ha dem hemma, utan för att man oroar sig så sjukt mycke!! men de lär sig med tiden.. ;)
Trackback
